Introduktion
Presentation av föreläsaren.
Jag är ingen expert i familjerätt. Det närmaste jag har kommit till ämnet var en uppsats om den folkrättsliga familjeenhetsprincipen som jag skrev 1982, när jag var doktorand.
Min ambition är därför inte att berika era familjerättsliga kunskaper med något vetenskapligt värdefullt. Kursledningen tyckte dock att mitt bidrag kunde vara intressant i alla fall, då jag har läst och praktiserat juridik i två EU-länder, i Sverige och i Grekland, och har såsom praktiserande jurist kommit i beröring med familjerättsliga ärenden och mål vid ett flertal tillfällen.
Den grekiska rätten i ett historiskt perspektiv
Både den svenska och den grekiska rätten tillhör den s.k. kontinentala rättsfamiljen. Då skall man komma ihåg att med grekisk rätt menar vi idag den rättsordning som gäller i Republiken Grekland. Cypern har nämligen ett helt annat rättssystem, som brukar kallas ”Common Law”. Då Cypern har varit en engelsk koloni fram till 1963 tillämpas där fortfarande engelsk rätt, som är helt annorlunda än den kontinentala rätten, den s.k. ”Civil Law”. Jag minns dock från min studietid i Aten att många cyprioter läste juridik där. Jag undrar än idag på vilket sätt dessa jurister kunde tillgodogöra sig av sina kunskaper på Cypern.
Vidare får man säga att den grekiska rätten har hela tiden varit mycket nära den ursprungliga romerska rätten, som egentligen utvecklades till sin perfektion under det bysantinska riket, med kejsar Justinianus berömda Corpus Juris Civilis, från 500-talet. Det bysantinska eller östromerska riket betraktades formellt såsom en fortsättning av det ursprungliga, odelade romerska riket, men var i själva verket grekiskt-talande och grekiskt-dominerat.
Under perioden 1453 - 1829 var Bysans/Grekland ockuperat av turkarna. Då tillämpades islamisk rätt. När Grekland blev självständeigt återinfördes den romerska rätten. I parktiken använde man sig av en förenklad form av Corpus Juris Civilis, upprättad av en jurist vid namn Armenopoulos, den s.k. ”Armenopoulos-bibeln”. Denna gällde fram till 1948, då man införde en modern code civil, ”Astikos Kodix”, som var en nästan ordagrann översättning av det tyska BGB, Bürgerliches Gesetzbuch.
BGB, som träde i kraft i Tyskland år 1900, är den modernaste kodifieringen av romersk rätt och bygger på flera decenniers pedantiskt arbete av de s.k. pandektisterna, vars skola, den s.k. Pandektenrecht-skolan, studerade just Corpus Juris Civilis och försökte kodifiera och anpassa den till moderna förhållanden.
Ungefär samtidigt som BGB infördes i Grekland så antogs också en grekisk version av det tyska Straffgesetzbuch, samt en grekisk version av de tyska rättegångsbalkarna. Man kan således säga att de centrala lagstiftningarna i Grekland är mycket nära sina tyska motsvarigheter, med undantag av handelslagen, som är en grekisk version av tillämpliga delar av den franska Code Napoleon. Det rör sig om lagtekniskt sett, åtminstone, utmärkt material, särskilt civilrätten. Man kan dessvärre inte säga samma sak om alla andra inhemska lagar som antas av det grekiska parlamentet, särskilt förvaltningsrättsliga lagar, som kan vara riktigt kaotiska ibland.
Tilläggas kan att väsentliga delar av denna importerade lagstiftning, särskilt rättegångsbalkarna, har ändrats vid flera tillfällen. Hit hör den familjerättsliga lagstiftningen
Den grekiska familjerätten i huvuddrag
Den svenska familjerättens huvuddrag behöver jag inte belysa för er, men eftersom den grekiska familjerätten kan te sig som ”ren grekiska” för den som aldrig har hört talas om den så är det säkert på sin plats att säga några ord.
Jag nämnde tidigare att den grekiska civilrätten är kodifierad i en code civile, som är nästan en översättning av det tyska BGB. Modifikationen ”nästan” är viktig i sammanhanget, då den del av code civil som motsvarar äktenskapsbalken och föräldrabalken avviker markant från det tyska originalet. Det rör sig om en anpassning till traditionella grekiska förhållanden och värderingar.
Endast religiös vigsel godtogs. Vigsel mellan anhängare av olika religioner var förbjuden. Olika kristna kyrkor betraktades dock inte som olika religioner.
Framförallt begreppet ”hemgift” är värt att kommentera, men även bestämmelserna ang. äktenskapsskillnad. Äktenskapskillnad var mycket krånglig och svår att få ut på den tiden. En ansökan om skillsmässa, även en gemensam sådan, måste vara motiverad och enbart vissa skäl godtogs av lagen, som t ex äktenskapsbrott, separation under minst fyra år eller annan allvarlig ”skakning” av familjelivet.
I vissa fall kunde man få ett äktenskap annullerat, som t ex vid impotens, homosexualitet, bigami osv.
Allt detta ändrades 1984, vilket var Papandreous förtjänst. Den familjerättsliga balken i code civile ersattes helt och hållet med en mycket modern lagstiftning, som påminner ganska mycket om vad som gäller i Sverige.
Hemgiften är numera avskaffad. Borgerlig vigsel har införts, varvid makarna får tillhöra olika religioner. Äktenskapsskillnad är betydligt enklare än förr, och gemensam ansökan behöver bara föregås av 6 månaders betänketid dock oavsett om det finns barn i äktenskapet.
Äktenskapsförord: motsatta principer än vad som gäller i Sverige. Lag 1990:272 om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden. Ännu ej prövat, så vitt jag vet.
Värderingar, parktiska problem mm
Vid äktenskapsskillnda föredrar många makar i blandäktenskap att utverka en dom i Sverige och sedan få den verkställd i Grekland, p g a praktiska problem och förseningar, såsom:
- De grekiska domstolarnas byrokrati och långsamhet
- Strejkerna
- Det är mycket lätt i Grekland att dölja sina tillgångar och andra uppgifter
- Rättshjälp är nästan obefintlig
Det grekiska samhället verkligen bygger på familjen som dess grundläggande samhälls-institution. En EU-undersökning visar att endast 3% av skolbarnen kommer från splittrade familjeförhållanden, jämfört med drygt 40% i Sverige. Lojaliteten till familjen är nästan total. Familj och vänner anses vara det viktigaste man har i livet.
Familjen betraktas fortfarande som ett semi-religiöst och traditionsbundet begrepp. Antalet borgerliga vigslar är fortfarande minimalt.
Samboende är fortfarande ytterst ovanligt, trots att det inte längre är stigmatiserande, i vart fall inte i stora städer som Aten. Detta kan bero på samhällets krav att man vid familjebildning skall åta sig ansvaret gentemot maken och barnen även på ett formellt och bindande sätt.
Samtidigt förblir grekerna det kanske mest individualistiska folket i Europa. Likhet är inget värde som efterfrågas precis. Detta återspeglas både i en större acceptans av de två könens olika roller och natur och, framför allt, i regleringen av de inbördes ekonomiska förhållandena mellan makarna. De grekiska makarna har allt sedan antiken haft enskilda förmögenheter.
